Efter en jobbig morgon så sitter jag nu här
och funderar.......
Ska det behöva vara såhär????
Varför ska han behöva vara så orolig
och rädd att han gråter nästan varje morgon
innan han ska till skolan och på kvällen innan?
Nu har han fått medicin men den hjälper föga....
han är lite mera stabil dagtid men kvällar, nätter
och mornar är inte ok.
Fick inte iväg honom måndag, inte tisdag och
igår när han äntligen tog sig till bussen , ja, då
fick han reda på att det inte var någon skola
för att värmesystemet hade "pajjat".
Sällan man ser en så glad kille komma
springande med andan i halsen och berätta.
Kan säga att han var jättelycklig
över det hela dagen.
Nu kan jag pusta ut lite för han sitter på skolbussen....
Man blir sååååå sliten av detta , lite ledsen och naturligtvis
oroar man sig för hur hans dag kommer att gå...
Hur är det när han kommer hem osv, osv....
Nog om detta, ni förstår säkert hur jobbigt det kan kännas
att inte kunna hjälpa sitt barn tillräckligt.
Våra barn är vårt allt och man vill gärna göra
allt för dom, men jag har insett att det inte går....
Nu väntar en tvätt som är av storleken STOR på mig,
men den får vänta ett tag till....
Nu ska jag "pusta ut" en stund , dricka
en kopp kaffe och gå igenom "era" mysiga bloggar.
Idag ska jag med glädje vara
inne hela dagen, kolla in tempen.....
Brrrrr säger jag!
Tur att man inte behöver bilen idag...
fast det kanske är lika kallt imorgon och
då vankas det jobb.
Ha en fin dag!
// Britta
Hej! Varför vill han inte gå till skolan? Är han mobbad eller är det något annat som har hänt? Hur gammal är han? Förstår om du känner grym frustration.
SvaraRaderaVad roligt för dig att du ska åka till Stockholm. Det blir säkert en jättetrevlig helg. Det är du värd. Jag skulle gärna vilja se SPÖK men inser att ekonomin inte tillåter det just nu. Önskar dig en skön helg. Kram Katarina :)
Hej Katarina!
RaderaBer om ursäkt för att du fått vänta på svar men i helgen har jag varit ledig och bara varit......Anton är 11 år och har en sjukdom som heter Mastocytos. Han har MYCKET ångest och oro. Största svårigheten har varit/är att få skolan att förstå. Han är inte mobbad utan det är hans ångest och oro som ställer till det.
Han skulle behöva en egen stödperson i vissa situationer på skolan men det går inte att få till. Just nu delar han "stödis" med ett annat barn, vilket jag anser inte funkar alls. Anton är tyst och försiktig och vågar inte säga el göra nått och det andra barnet skriker, sparkar och lever om...klart att han får uppmärksamheten. Frustration är ordet!!!!! Jag sliter så ont så jag tror att jag går sönder...men om vi ger upp finns det ingen som står där för Anton.
Ja, jag hoppas att det blir roligt i Stockholm, men min ekonomi tillåter inte heller någon resa egentligen. Fick ju biljetten av min man i julklapp och tyvärr så måste han även betala resan både dit och hem annars tar jag mig inte iväg.
Jobbar ju bara 50% pga min egen sjukdom Dystoni så pengar är inget man har för mycket av....men jag tyckte att det skulle bli skönt att komma iväg ändå tills jag insåg att jag inte skulle få träffa min andra son på 3 veckor, hmmmmm, då blev det helt plötsligt inte så lockande, men jag ska åka och njuta ändå.
Tack för frågorna...härligt med såna människor som vågar...
Kram Britta
Åh så synd om honom! Förstår mer än väl att ni gör allt men ändå inte räcker till...Hoppas hoppas det kommer lösas på ngt vis! Får han all hjälp han har rätt till om du förstår! Kan tänka mej eran frustration...Kram fina du ♥ Gunilla
SvaraRaderaHej Gunilla!
RaderaJag vet verkligen inte om han får den hjälp han har rätt till men både BUP och HAB är inblandade så dom borde guida oss rätt.
Ja, vi måste tro på en lösning även om man tappat tron många,många gånger...
Kram Britta
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Radera