måndag 17 juni 2013

Sommarlovets första vardag......

Igår regnade det hela dagen
och jag gjorde verkligen ingenting,
hade en riktig "latdag".
Men som sagt ,jag klarar ingen stress.
Då blir jag alldeles tom och det finns liksom
inget att ta av.
Nu hade vi skolavslutning på torsdagskvällen,
skolavslutning på fredagen och då även lunchbjudning.
Senare på natten, hämtning av ungdomar efter skolavslutningsfesten.
Lördagen då var vi på 1års kalas hos Astrid.
Mer behövs alltså inte....lite trist att man inte ska funka
när man har gjort så mycket skoj.....
Men det var söndagen det.....
På fredagen gick ju Linus ur 9:an
och han fick massor med fina blommor av 
allihopa.....


 Rosor i olika färger....
   (orättvis bild...men jag lovar att dom är vackra)

Jag fick en lite present när min mamma
kom på fredagen.....


Ett lavendelhjärta.
Väldigt fint, och jag blev jätteglad.

Igår när jag hade min "latdag"
så gjorde pappan och Anton något
som Anton har väntat på länge,
nämligen......

Dom satte upp tältet.
Nu vill ju Anton naturligtvis att dom 
ska sova där någon natt,
men jag tror inte att pappan
vill det så gärna.
Fast jag vet vem som vinner
den striden.......
han börjar på A.


Ha nu en härlig dag!
Här blåser det idag ,men solen skiner.
11,6 grader och jag har återfått mina krafter.

Kramar Britta





8 kommentarer:

  1. Skönt att du känner dig lite starkare igen...det är så trist att inte orka fast man vill...känner igen mig så väl i dina beskrivningar.
    Mysigt med tält...så gjorde vi också för barnen när de var små...mycket uppskattat..hihi...
    Ett så vackert lavendelhjärta du gjort..underbar doft är det ju med, allt i ett :)

    Ha det fortsatt gott vännen
    Kram Lollo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är verkligen tråkigt när man känner sig alldeles tom......men nu är jag på benen igen.
      Och då hoppas jag att det håller i sig trots midsommarfirande och 2st 50 års kalas.
      Lavendelhjärtat är underbart!

      Kramar

      Radera
  2. Fiint hjärta av mor! Jaa du känner också igen mej som du beskriver.Har lärt mig säga nej fast hjärtat skriker JAAA...Dessa promenader hjälper mej Britta att beta av tankarna lite,låter kanske barnsligt men man hittar sin sak på nåt sätt.Fast ibland drar jag täcket över huvvet och tänker...orkar inte GÅ..då gör jag inte det:)) hahaha..säger som min morbror sa..."En gör la som en vell kan ja tro"..Det kör alltid jag och syrran med,kul va?.Lilla fina Britta ta väl vara på dej nu♥ Gunilla

    SvaraRadera
  3. Britta! Åh hoppas inte jag inleder dej att tro att VI har det så rofyllt jämt..När jag är skovfri(som nu) och inget annat tråkigt inträffar så finner jag ro.Tror ändå att jag är som de flesta andra..Jag grunnar och tänker alldeles för mycket ibland,lite pessimistisk säger gubben,han är alltid positiv till det allra mesta.Där ligger jag i lä.FAST jag får väl erkänna att han LÄRT mej genom åren att "lugna" ner mej och inte stressa upp...Han sa alltid i början när jag grubbla och fundera o grunna på allt..Du skulle blivit präst sa han..Hahaha kanske det.Ibland känner jag mej som att man söker tröst hos nåt som man inte riktigt kan ta på!Ja det var ett långt svar till fina dej ♥ Vill så gärna att du ska må bra,pratar du med nån som förstår? Finns ju bra terapefter (Kan ej stava) som kan få dej att minska på den intre stressen,eller finna nåt som lindrar.Mindfulness är verkligen bra om man har ro...Kram gumman du får gärna skriva till min mail om du vill...♥ Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla: Åhhhh vad du är gullig och snäll..... Jodå jag har ju min coach men ibland bara infinner sig denna övermäktiga stress och jag har inte lärt mig hur jag ska hantera den riktigt än. Jag har verktyg men jag får liksom inte till det. Och ändå kan jag tycka att....är det bara det som är kvar av allt som faktiskt va för inte så länge sen så är det väl ok, men nej det är inte ok......detta ska jag inte leva med i resten av mitt liv! Måste bara hitta ett bra sätt som jag förstår mig på och som jag enkelt kan använda mig av.
      Tack än en gång för att du bryr dig om mig.
      All kärlek till dig <3
      // Britta

      Radera
    2. ♥ Kram Gunilla...förstår dej så väl,önskar jag kunde komma med ett förlösande ord eller tanke till dej.Har en nära anhörig som går igenom nåt liknande,har lärt mig otroligt mycket genom hennes "nya tänk" men så svårt att förmedla vännen...

      Radera
  4. Hej! hoppas du får det lite lugnare nu Britta! känner till viss del igen mig <3 man får ju själv sota efter man farit o flängt o fixat,kan liksom inte stoppa i bland! kram kram Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va kul att du tittar in.... Ja så är de.....lugnare blir det inte riktigt än men jag hoppas kunna ta igen mig lite mellan allt som händer i sommar. Största problemet jag har är att jag inte lärt mig att säga nej....men jag tränar.....

      Ha en fin dag!
      Kram

      Radera